.

Så länge har jag nu varit i Sydney, och jag trivs utmärkt! Den enda egentligen som varit mindre mysigt var kvällsmaten igår. Tonys mamma kom över med mat som hon lagat och jag tänkte "vad gott, kyckling på någon sorts risblanding", vi satte oss ned vid matbordet och jag anstränge mig lite extra för att få tag i köttbitarna. Började med att smaka på riset, helt okej. Sedan köttet, jag kunde direkt konstatera att det inte var kyckling, svensk som jag är och med Sveriges ganska trånga variation på kött i baggaget så gissade jag vidare på något kokt kött. Smaken stämde inte helt överrens men jag nöjde mig ändå med det. Sedan händer följande;

"Ida, did you like it?" Ja, svarade jag för riset var inte helt fel även om köttet inte smakade som jag trott.
"Do you know what you're eating?"
"No, what is it?"
"I won't tell you!"
"Tell me!"
"It's sheeptongue!"

Shock!
Jag tog en ny titt på fatet med ris där de ljusgråa köttbitarna låg på toppen och kunde med ens urskilja konturerna av tungspetsarna. Det vände sig lite i magen, jag åt upp riset men lämnade kvar köttet. Det gick inte.

Sedan berättade Tony vilket hans favoritkött kvar, lammtunga, kycklinghjärta och RÅ lever... Jag bad honom förvarna mig om vi någongång skulle äta detta, men nej, det ska han inte.
Efter denna kvällen har en svag nervositet smugit sig in när det är dags för Libanesisk mat.



Måste dock tillägga att jag gillar libanesisk mat, speciellt falafeln, men just nu befinner jag mig i ett litet chocktillstånd...