Om

Min profilbild

Ida Gunnarsson

Hej och välkommen till min bligg! Jag heter Ida och är 23 år gammal. Bloggar om min vardag som Socionomstudent, sambo och hästentusiast.

Det är så jävla sjukt...

Ibland (tyvärr allt för ofta) fattar man inte vad som är fel med människor. Att folk är så pengakåta att de gör vad som helst för att det ska skramla till med några fler ören i plånboken. Att andra människor, publiken, som sponsrar med sina pengar är så, förmodligen, ovetandes om vad som händer bakom kulisserna är också riktigt skrämmande. De kommer i sina små hattar och har inte en aning om hur många hundratals hästar som fått lida utöver det fåtal som är på banan.
 
Det värsta är att detta bara är ett exempel, det finns så många idioter där ute, idioter som bara bryr sig om siffrorna på kontot....
 
Kolla på videon och se om ni håller med....
 

29 november

Verkar som om hela Sverige fått snö utom vi.... Här är det fortfarande grått och tråkigt, dock kallare så hoppas snön letar sig hit till helgen! Ska snart åka iväg och jobba en sväng, ett ganska kort pass idag. Annars händer det inte så mycket innan helgen då det kanske bli ett besök på Ikea.

Näe dags att göra sig iordning.

 

True that!


Måndag!

Måndagkvällar är typ veckans bästa kväll, då är det ändligen dags att få åka till stallet! Ska snart byta om och ge mig av. Ikväll är det hopp-lektion. Har stallets segaste häst nu så har en känsla av att benen kommer få sig en rejäl träning idag :) Det kan de behöva!

Har lite dåligt med hästbilder på datorn, så ni får en väldigt gammal, fast med en väldigt söt pålle.


Humor?

Blogg.se skojar till det lite. Söt ko var det iaf!


Take me back!!

Man blir lite smått trött på detta vädret nu, likgiltigt och grått.... Sådana här dagar längtar man tillbaka till Fiji, vilken upplevelse det var! Min dröm att få besöka Söderhavet, efter att ha sett "Villervalle i Söderhavet" gick i uppfyllelse.
 
R
Den där brännan hade också gärna fått komma tillbaka!
 
Andra och de två sista bilderna är från ön där filmen "Castaway" med Tom Hanks spelades in.

Fredagsmys

Myser framför filmen "Ted" och de sista "mysteriet på greveholm"-avsnitten tillsammans med en fin kille och naturgodis, yammi!


Back on track!

Jag vet ju hur mycket jag tycker om att gå tillbaka och läsa gamla inlägg, så nu är det dags att uppdatera lite bättre!
Just nu är det väldigt lugnt, skolan rullar på även om jag just nu är ledig fram till den 4 december. Skönt, tyckte jag till en början. Väldigt drygt, tycker jag nu.... De andra läser psykologi, och socialpsykologi nu, men det har jag ju redan läst 40hp i så jag laddar för sociologin nu. Pappa säger att det är det största "flumämnet" han läst, får se om han har rätt.
 
Torsdag idag och vi har våran städdag, bra att ha en dag i veckan man bestämt att man städar på, men tråkigt när dagen väl kommer!
 
Nej, jag vet inte vad jag ska skriva ikväll. Ville mest komma igång igen!
 
Ha en bra kväll, och glöm inte "Hela Sverige bakar"-finalen kl 21.00!!
 
Väldigt gråa höstdagar här i Ljungby.....

tid

Efter att inteha varit inloggad på bloggen på länge hittade jag detta opubliserade inlägget. Kanske lite värt att fundera över...
 
Jag var hos mormor i måndags, en snabbvisit som jag hoppades kunde varit längre. Vi hittade gamla brev som hon sparat, läste några men fastnade särskilt för ett. På ett gulnat skört papper daterat någon gång runt sent 1800- tidigt 1900tal fanns en text, enkel, kort, rak på sak. Okomplicerad. Min första tanke kring denna text var att den var obetydlig, näst intill onödig. Jag kände att det var lite slöseri med tid att lägga såpass mycket kraft på att skriva ett brev för en sådan enkel sak. Peronen i fråga (som jag förövrigt gissar är min morfar eller hans far) hade på detta lilla ark papper med mycker vacker handstil bett hans föräldrar att meddela en man att han kanske skulle bli lite sen med att hämta en klocka som han lämnat till honom, då hans vistelse på den okända plats han befann sig på skulle dröja.
Orden fick mig att stanna upp, att fundera och reflektera. Att skriva ett brev till sina föräldrar som i sin tur ska föra meddelandet vidare till den berörda mannen. Och allt detta för en klocka. Tänkte lite på hur vi skulle agerat idag, hur många olika sätt det finns att föra ett meddelande vidare, som inte skulle ta en bråkdel av den tiden som det tog för min morfar (eller hans far?) att skriva detta brevet.

Det skrämmer mig lite.

Tanken på hur fort allt utvecklas och hur vi omedvetet blir beroende av denna mordenisering. Det som vi för ett par decennier år sedan såg som något som kunde underlätta vardagen till viss del är idag en nödvändighet som ingen kan leva utan. Människors sätt att kommunicera och behöva vara närvarande i allt.

RSS 2.0