.

Nu är det baratvå dagar kvar, sen är det dags! Resfebern börjar smyga sig på, mest för flygningen tror jag. Varför vet jag dock inte, har ju flygit själv flera gånger innan och har dessutom ganska bra insyn i hur det fungerar. Tror att det är för att allt har flutit på så bra hitills, det har gått smidigt att hyra bil, hotellen är bokade, rutten omplanerad utan komplikationer, det är ju upplagt för att något ska skita sig totalt! Haha, peppar peppar.

 

Iallafall, det blir omvänd ordning på resan, detta för att hotlellet var mycket billigare att boka om man inte var i Las Vegas över helgen. Förresten är det inte vilket hotell som helst, utan Ceasars Palace! Jag och Linda tänkte glida in där i en Mustang cab, känns chill. Nu kör vi Oakland, Las Vegas, Grand Canyon, Los Angeles och slutligen Highway 1 till San Fransisco.  Ja ni hör ju, att två vilsna tjejer ska klara detta utan att något blir tokigt är ju dömt att misslyckas! Men sjukt kul ska vi ha!!

 

Väskan är nästan packad

Spotifylistor synkade

ESTA fixat

Passet framlagt

Bokningar utskrivna

 

Det är bara att tuta och köra, snart iallafall! Så här redo och planerad inför en resa var det längesedan jag var!

 

Jag har dessutom fått nys om att det ska ligga en grym outlet i Las Vegas, det är nästan för farligt för att ens åka dit! Nej för tusan, who am I kidding?? Vi drar dit det första vi gör, haha!!

 

Packar för somrigt väder!

 

Två låtar som går på repeat på bussen till och från universietet. Så himla bra är de!

 

Förövrigt lämnade jag in tentan igår, ett paper, så nu blir det lite chill i en vecka :) Åker till Borås imorgon, längtar!

 

Lyssna och njut!

 

 

 

Stefan var sjuk i helgen, och i måndags blev det min tur... Har legat däckad i förkylning och feber sen dess. Idag hade vi ett obligatoriskt saminarium i skolan (samtalsträning) men kände ganska snabbt när jag gick upp i morse att jag inte skulle orka åka dit. Även om samtalsträningen bara varade i tre timmar skulle dagen bli så mycket längre då bussarna inte går jättebra de tiderna. Hade behövt åka vid 7 och sedan inte varit hemma förrän tidigast 14.30...

 

Iallafall så känner jag nu att det var lite tur i oturen att jag inte åkte dit. En klasskompis skickade precis ett sms om att det varit en trafikolycka utanför Alvesta. En buss hade krockat, bussen jag förmodligen skulle suttit i om jag åkt till skolan idag. Ritikg läskigt, man tror inte sånt här ska hända... Nu har det dock snöat hela natten och legat runt 0:an, så det kan ha varit riktigt halt.. Men vet inte alls vad olyckan berodde på... Min kompis åkte precis förbi bussen och sa att fronten var totalkvaddad.... :/ Usch...

 

 

 

Har varit lite speedad i två dagar nu, för i torsdags blev allt klart. Jag åker och hälsar på Linda i Kalifornien i mars!! Är så otroligt taggad på detta och det ska bli så kul! Tanken är att vi tillsammas men några av hennes kompisar ska göra en liten road trip ner till LA, vidare till Grand Canyon och slutligen Las Vegas. Hur bra låter det inte? Självklart stannar jag några dagar extra för att hinna se San Fransisco och Oakland där Linda bor. Den 10 mars bär det av, en perfekt (lite sen) födelsedagspresent till mig själv :)

 

Var ju i USA tillsammans med Elin 2009 (New York, Washington DC och Boston) och det var ju inte helt fel kan jag säga. Ska bli kul att se andra sidan av landet också!

 

Enda kruxet som kvarstår är ett litet litet seminarie som jag kommer missa, så hoppas verkligen det går att lösa genom en individuell uppgift.  Hoppas. Hoppas.

 

Ja, detta är vårens höjdpunkt! Can't wait!!!

 

För fem år och en dag sedan skrev 18 åriga Ida Gunnarsson detta. Fy vilken motiverad lite flicka det var som präntade ner dessa orden. Flickan är nu 5 år äldre, men fortfarande oerhört motiverad på livet, skolan och prestation. Livet har förändrats en del, och jag tycker nu det är så gulligt att jag varit så stensäker på att om skolan tog för mycket tid från fotbollen så skulle jag hoppa av (skolan då förståss). Söta, ovetande, problemfria lilla flicka. Tur att du lärde dig att prioritera Ida.

 

 

Även om jag gjort flera häftiga saker efter denna tiden så är IB fortfarande mitt bästa val, mitt livs bästa grundval, som lärt mig så otroligt mycket om mig själv och skolan. Jag tackar blod, svett och tårar, det var värt det. Allting.

Jag har den senaste dagarna läst Mia Skäringers böcker Dyngkåt och hur helig som helst samt Avig Maria (eller den senare är jag snart klar med) och de har verkligen fått mig att tänka till. Jag älskar hennes sätt att skiva, ärligt, öppet. Avklätt. Hon skriver om allt och ingenting, men hela tiden på hennes villkor och utifrån hennes liv. Det riktiga, inte glammen bakom Solsidan, inte de fullsatta salongerna under hennes uppträdanden, utan om henne, hennes liv, bristerna, motgångarna, otillräckligheten. Livet. Det riktiga.

 

I morse satt jag och läste ett kapitel i Avig Maria om hur allt ska framstå så himla perfekt hela tiden, och att man alltid jämför sig med andra i det "perfekta livet". Jag drog direkt en parallell till de relativt nya medierna, Facebook, Instagram, bloggar och så vidare och vidare. Detta ständiga bekräftelsebehov som har uppstått hos människor, vad är det med oss? Egentligen, vem i all sin dar bryr sig om du varit på gymmet, eller lagat mat, eller tvättat, eller glömt sätta i skithuspapper, eller hånglat, eller... eller... eller, VEM?? Alla tydligen, eller ingen. Egentligen bara du .Ditt behov av att bli bekräftad, din otroliga åtrå efter att samla likes, ära och berömmelse.

 

Det värsta är att det stannar inte här. Det räcker självklart inte med att berätta vad man gör hela dagarna, nej, dessa helt random personer måste ju också tycka att ditt liv är bra, att det är fint och så perfekt det kan bli. Jag anklagar ingen, jag är själv där, jag arrangerar också bilderna till Instagram för att just den middagen ska se extra fin ut. Titta bara längre ner i bloggen, inte sjuttom äter jag frukost ur Jelly Bean-skålar varje morgon, men ni får gärna tro det. Lite vardagslyx sådär varje dag. Jag dricker sodastreamat vatten ur dyra vinglas också.

 

Det roliga var att när jag på vägen hem fortsatte med boken kom jag till ett avsnitt där hon just skrivit om Facebook och det jag reflekterat över under förmiddagen.

 

"Det är så jävla lätt att skiva när man inte behöver ses i verkligheten, bara slänga iväg något litet oskyldigt, få svar, och igen, fram och tillbaka, utan att behöva ta något ansvar. Kanske har man inte ens vett att hälsa på stan fast man skrivt till varandra flera gånger. Fuck it. Det dödar. Iallafall viktiga känslor i mig. Antingen lär vi känna varandra eller så skiter vi i det. Inga fler ytliga, fladdriga bekantskaper"

 

Och det är så sant. Man har så många "vänner" på Facebook, människor man inte ens skulle hälsa på stan på, folk som man aldrig igen skulle vilja umgås med, som har förlorat sin chans, andra man träffat på resor som man knappt vet vilka det är. Är det värt det? Skapar de någon mening i mitt liv? Hur kom de ens in på listan?

Till dessa ska man då delge sitt liv, gärna lite photoshoppat och fint också, så som man alltid har det hemma. Inga konstigheter. Facebook har gett oss en bekräftelsemani, en mani och ett beroende som inte tidigare fanns. Då träffade man människor som sa att ens nya tröja var fin, de sa det utan att man bett om det. Nu är det mer **bild** #dagens #outfit #ny #tröja #Ralph #Lauren, har man över tio "likes" så är den okej, annars kan man lika gärna lämna tillbaka den och spara en tusing. Kravet att man hela tiden ska synas, det som inte hänt på Facebook - det har inte hänt. Det vet alla. Fuck it!

 

Det är det som varit så skönt med att läsa hennes böcker, det finns ingen fasad, allt är äkta. Det har satt saker i  perspektiv, fått en att tänka. Tänk på det du med, vid nästa Instagrambild eller Facebook-status, vad ville du säga med det? Var det något en annan människa faktiskt skulle bry sig om? Nej, jaså, det var inte det, du ville bara bli bekräftad, få synas lite och förhoppningsvis få några fler okända "followers". Dåså. Kör ditt race och lycka till, men glöm inte de vänner därute som faktiskt vill träffa dig på riktigt, #innan #de #skiter #i #det.

 

 

 

Vi har ganska länge nu pratat om att göra om i sovrummet. Jag tycker det ser ganska tråkigt ut, Stefan vet jag inte riktigt vad han tycker, men det verkar som om vi är överrens!

Iallafall så är jag väldigt sugen på att inreda och fixa iordning allting nu, enda kruxet är väl bara att vi ska vara eniga. Vi har pratat om att sätta liggande panel på ena väggen, istället för de vanliga, lite tråkigare, fondväggarna. Panelen ska vara av lite grövre, ohyvlade brädor och jag tror vi hittat en som skulle passa bra. Resten av väggarna ska vara vita. Hit tror jag att vi är helt överrens, sen är det bara stil och indredning som ska bestämmas också :) Jag är helt såld på "New England" stilen, så underbart fint! Har ju också haft en del tid att fundera nu när jag suttit hemma och tentapluggat. Man hittar många fina saker på Google!

 

 

Sitter och pluggar sociologi, känns som om det går framåt även om det känns svårt att veta om man läsrt sig något. Tentan är på torsdag (söndag idag) och vi får ha med huvudboken när vi skriver den. Det är det som gör det lite svårt och omotiverande att plugga på det. Allt står ju ändå i boken som kommer ligga jämte mig när jag skriver.... Försöker iallafall gå igenom allting så man har lite koll på det och vet på ett ungefär vad allt handlar om och vilka gubbar som har vilka teorier. Marx. Weber. Simmel. Bourddieu. Butler. Själva ämnen är ganska intressant så länge det handlar om att diskutera, att plugga massa gamla teorier och kapitalism och så vidare är inte lika lockande. I veckan hade vi ett litteraturseminaruim, diskussionen handlade om klasskillnader och levnadsförhållanden i borken Yarden. Sjukt intressant!

 

Utöver tentaplugg händer det inte så mycket idag, lugn söndag. Vi somnade inte förrän halv 3 inatt efter att ha spelat Monopol hos en kompis. Jag och Stefan utklassade resten stort! Ska iväg och göra den obligatoriska söndagsmathandlingen. Kasst att handla på söndagar då allt är slut, men ändå bästa dagen med tanke på matlagning och så. Tvätta bilarna ska vi nog försöka hinna med också.

 

Iallafall, det som gör mig galet motiverad inför våren är en sak som bestämdes i förrgår. Vill inte säga vad det handlar om innan allt är helt klart, men jag är så laddad inför det och det kan inte bli annat än helt galet! Om två månader är det isåfall dags. Kan knappt vänta! Åhh!

 

 

Sitter nu och äter gårdagens experiment, och måste säga att det blev riktigt bra! Aningens torrt kanske, men bären vägde upp det ganska bra. Det känns som en är ganska mättande och en bra kompination om man tröttnat på yoghurt och gröt för sig.

 

Här kommer receptet: