.

Ikväll har vi tittat på The Curious Case of Benjamin Button medan regnet öst ned utanför fönstret. Den filmen får en att tänka, fundera på livet och vad man ska göra med det. Det är svårt. Jag är 20 år och framför mig finns ingenting, efter nästa sommar är allt tomt. Jag måste hittat något att fylla den tomheten med.

Ibland vill man skriva inlägg i bloggen som inte alltid är passande, jag känner att detta kan bli ett sådant. Jag skriver inte här bara för att uppdatera er om vad som händer här nere, utan också för min egen skull, för att jag ska kunna gå tillbaka och läsa. Därför tänker jag skriva detta inlägg, det passar in, jag vill inte skryta, bara få ur min den tanken jag har just nu.

20 år har gått, 7 542 dagar har jag levt ett liv som hitills varit precis som jag velat, det har gått enligt de planer jag haft utan några större komplikationer. Vuxit upp i en underbar familj, haft vänner jag vet jag alltid kommer ha kvar, varit frisk, gått en av de tuffaste gymnasielinjerna man kan gå och klarat det bra, haft ett långt förhållande med en jättesnäll kille, haft jobb hela tiden när jag behövt, allt, allt. Ville jobba ett år efter gymnasiet och sedan kanske resa (helst till New York och Australien), fick jobb under hela året direkt efter jag slutat och åkte ett år senare till Usa, en månad efter Usa landade jag i Australien, Sydney. Allt flyter på så himla enkelt, är det för att det blir vad man gör det till eller för att jag har tur? Ibland väntar jag nästan på att livet ska ta en tvärvändning och krossa mig totalt, låter väldigt drasktiskt men ibland känns det som om det är för enkelt. Jag klagar inte, verkligen inte alls, jag tycker om det.

310 dagar framåt jag har just nu planerat, vad händer sedan? Nästa höst? Där slutar vetskapen om min framtid och ovissheten tar över. Det är spännande ibland, ibland mindre spännande. Efter att ha sett denna filmen och fått känslan av att man alltid ska försöka få ut det mesta av livet så känns det mindre spännande, pressen är större. Än så länge har mitt liv varit fantastiskt, jag ångrar ingenting och vill försöka ha samma känsla när jag (om jag) fyller 30, 40, 50... år. Dock är det svårt när jag inte har en aning om vad jag vill göra om ett år, fram till nu har det alltid funnits ett mål, eller iallafall en idé, nu är jag lite osäker.
Vet att jag skrev ett liknande inlägg i min gamla blogg för ungefär ett år sedan. Det gick ju bra tillslut så jag hoppas att jag har en plan till nästa höst med, känns som om det är dags att börja bestämma sig för vad man vill göra de kommande åren.

Eller så gör jag inte det utan lever i nuet ett tag till,
väntar lite,
bara en liten stund till.

Godnatt