.

Det är spännande att bo i olika familjer en längre tid, att se på hur många olika sätt vardagsrutiner utförs och hur olika familjer är i allmänhet. Speciellt nu nar jag har bott i 2 olika familjer med barn i olika åldrar, det får en att ofrivillig tänka tillbaka på sin barndom då man påminns om den av dessa barn. Man funderar, eller iallafall jag funderar mycket på min barndom nu när jag har fått lite mer distans till den, inte nödvändigtvis genom tid, för så gammal är jag faktiskt inte, utan genom erfarenheter. Det jag kommer fram till är hur mycket jag uppskattar allt mina föräldrar gjort för mig under dessa 21 år, hur mycket min bror betyder för mig och allt kul vi gjort tillsammans, även om han bara kommer ihåg hälften av alla resor vi gjort ;)
Tack för att ni finns.

Det jag vill komma till är en incident som hände i morses. Den 9 åriga dottern i familjen hade tappat en tand, och även i detta land långt borta så lägger man tanden i ett glas för att tandfen ska kunna förvandla den till en peng, helst en i guld. Denna morgon hade tandfen inte kommit och dottern låter mamman veta detta, då utbrister mamman ´Oj, förlåt, jag glömde bort det!´. Dottern blir förtvivlad då hon helt plötsligt utan någon som helst förvarning nu fått reda på att det inte finns någon tandfen, utan denna mystiska varelse är hennes egen mamma. Det hela slutar med en relativt lång förklaring om varför tandfen är påhittad. Det som fachinerar mig är att hon vid 9 års ålder fortfarande tror på tandfen, jag tycker det var väldigt gulligt och lite synd att hon fick reda på det såhär även om det kanske var dags. Detta fick mig än en gång att tänka tillbaka på när jag var liten, på hur jag inte kan påminna mig om att jag någonsin trott på varken, tomten, tandfen, påskharen och allt var det nu finns som vuxna lurar i barn att det finns. Jag vet inte varför det är så, antingen har mamma och pappa varit dåliga på att luras eller så har väl jag bara varit för smart för att gå på det. Förmodligen det första alternativet. Min jular gick inte ut på att ta reda på om tomten fanns eller inte, utan att luska ut vem som gömde sig bakom skägget. Påskhare och påskägg har aldrig riktigt bitit sig fast som en tradition i vår familj så där var det inga problem att veta vart äggen kom ifrån, då man ibland till och med fått fylla dem själv om man ville ha ett ;)

Samtidigt som detta året tagit mig längre från min barndom, givit mig mer lärdom om mig själv och fått mig att göra saker jag aldrig trott jag skulle göra så har det fått mig tänka på min barndom mer än jag någonsin trott, på något sätt fört mig närmare den, gjort mig påminnd som saker jag trodde jag glömt. Men framförallt, fått mig att älska och uppskatta den så enormt mycket.