.

 

Jag var hos mormor i måndags, en snabbvisit som jag hoppades kunde varit längre. Vi hittade gamla brev som hon sparat, läste några men fastnade särskilt för ett. På ett gulnat skört papper daterat någon gång runt sent 1800- tidigt 1900tal fanns en text, enkel, kort, rak på sak. Okomplicerad. Min första tanke kring denna text var att den var obetydlig, näst intill onödig. Jag kände att det var lite slöseri med tid att lägga såpass mycket kraft på att skriva ett brev för en sådan enkel sak. Peronen i fråga (som jag förövrigt gissar är min morfar eller hans far) hade på detta lilla ark papper med mycker vacker handstil bett hans föräldrar att meddela en man att han kanske skulle bli lite sen med att hämta en klocka som han lämnat till honom, då hans vistelse på den okända plats han befann sig på skulle dröja.
Orden fick mig att stanna upp, att fundera och reflektera. Att skriva ett brev till sina föräldrar som i sin tur ska föra meddelandet vidare till den berörda mannen. Och allt detta för en klocka. Tänkte lite på hur vi skulle agerat idag, hur många olika sätt det finns att föra ett meddelande vidare, som inte skulle ta en bråkdel av den tiden som det tog för min morfar (eller hans far?) att skriva detta brevet.

Det skrämmer mig lite.

Tanken på hur fort allt utvecklas och hur vi omedvetet blir beroende av denna mordenisering. Det som vi för ett par decennier år sedan såg som något som kunde underlätta vardagen till viss del är idag en nödvändighet som ingen kan leva utan. Människors sätt att kommunicera och behöva vara närvarande i allt.