.

... precis så skulle man kunna uttrycka det. Den nedrans prestationen som hela tiden ligger och gnager. Att människor har prestationsångest i denna värld förvånar mig inte, många känner den. Jag med. Att känna att man måste prestera är inte konstigt om man inte gör det och har ett mål dit man vill komma. Men att känna det när man är precis där man vill vara är oerhört frustrerande. Det som är ännu värre utöver det, är att känna att man måste prestera när man inte vet vad man ska prestera på.

 

Jag hamnar i båda de sistnämna facken. Jag är precis där jag just nu vill vara, dock kanske i fel stad, men det får jag ta. Jag har klippt navelsträngen och är sambo med världens finaste kille, jag har äntligen kommit på vad jag vill plugga och gör det med bra resultat och motivation. Jag har också tagit upp lektionsridningen igen (vet att jag tjatar om det, men det fanns inte i min värld innan..). Jag gör precis det jag hoppades på när jag för tre år sedan skrev det här inlägget, jag har en plan och vet vad jag vill göra i livet. Mamma kommenterade där om en femårs-plan, den planen har jag nu, och har också stora möjligheter att genomföra den.

 

Hade jag läst detta för tre år sedan hade jag hoppat av lycka och längtat, verkligen längtat till den dagen skulle komma då alla dessa bitar föll på plats. Här är jag nu, ändå känner jag samma ångest över att prestera. Har varit ledig från skolan i ca tre veckor nu och jag vet inte hur många idéer om att rädda världen jag har haft, nu när jag "ändå är ledig". Att ha tre veckor utan krav har gått mig på nerverna, jag har knapp klarat att inte ha saker planerade varje dag och att imorgon få gå på en föreläsning igen känns jättekönt! Jag har känt mig tom, det har varit så mycket som velat komma ut, men jag har inte vetat vad jag ska lägga all energi på. Att känna känslan av att man måste prestera, men inte veta vad man ska prester är en väldigt frustrerande känsla.

 

Snön fullkomligt vräker ner nu. Det gör mig glad, motivationen är tillbaka, helgerna är fullspäckade av roligheter och dagarna i skolan ser jag fram emot. Jag har något att prestera för igen. Ett mål.